, s. 732 f. Se även Ramberg, SvjT 2010 s. 154 f.49 Ibid, s. 733. Se även NJA 2017 s. 1195 (Skogssällskapet) p. 1820 samt JustR Lindskogs tillägg iNJA 2008 s. 243.444519möjlighet att vidta åtgärder för att minimera skadeverkningarna av kontraktsbrottet.50 Principen om att begränsa sin skada (skadebegränsningsprincipen) kommerbland annat till uttryck i 70 st. 1 KöpL, som stipulerar att den skadelidandeparten ska vidta skäliga åtgärder för att begränsa sin förlust. Skadebegränsningsprincipen är en väletablerad rättsprincip och kan därför sägas vara vedertagen påkontraktsrättens område.51Skadebegränsningsintresset har även beaktats av HD vid en tillämpning avreklamationsinstitutet. I NJA 2007 s. 35 anförde majoriteten att det är viktigt fören konsult att tidigt informeras om den uppkomna skadan för att exempelviskunna utreda skadans storlek och utarbeta åtgärder för att avhjälpa eller förebygga skadan. På inslagen väg har HD i NJA 2008 s. 1158 påpekat att det vid entillämpning av reklamationsinstitutet är av vikt att beakta om en lång reklamationsfrist påtagligt försvårar den avtalsbrytande partens situation. En tillämpningav reklamationsinstitutet som tillgodoser skadebegränsningsintresset medför därför att reklamationsplikten är strängare när det typiskt sett föreligger en risk föratt en uppkommen skada förvärras om den avtalsbrytande parten inte får kännedom om avtalsbrottet, än i de fall där storleken på skadan är oberoende av när itiden reklamation sker.52En försummelse av skadebegränsningsprincipen innebär att den skadelidandeparten kan åläggas skadeståndsskyldighet. Det är här fråga om en nedsättning avdet initiala skadeståndet riktat mot den kontraktsbrytande parten motsvarandeden skada som kunde ha undvikits om skäliga åtgärder vidtagits av den skadelidande parten för att begränsa skadan exempelvis genom rättidig reklamation.53Det sagda fyller en viktig funkti

entemot säljaren. Utöver attköparen inte längre kan framföra anspråk mot säljaren förlorar densamme sinrätt att invända mot säljarens betalningsanspråk. Köparen tvingas därför betalafullt pris för varan trots att den är att bedöma som felaktig. Rättsföljden drabbardärför köparen hårt och får anses följa av att reklamationsreglerna har tillkommiti säljarens intresse att försäkra sig om det inte löper någon risk för att anspråkkan göras gällande efter att en viss tid har förflutit. Säljaren anses härvidlag ha ettHåstad (2009), s. 101 f. Se även prop. 1988/89:76, s. 123.31 KöpL.106 Ramberg Herre, Köplagen en kommentar, 32 , JUNO 2019-09-01.107 Håstad (2009), s. 101 f. Se även prop. 1988/89:76, s. 123.108 Ibid, s. 103 f.109 Prop. 1988/89:76, s. 124. Denna ståndpunkt har befästs i praxis, se NJA 2016 s. 237.110 Ramberg Herre, Köplagen en kommentar, 32 , JUNO 2019-09-01.111 Kihlman m.fl. (2017), s. 355. Jfr dock NJA 2008 s. 1158.112 Håstad (2009), s. 99.10410532berättigat intresse att inte behöva bemöta sent tillkomna anspråk från köparensom är svåra att bevisa.113Krav på särskild reklamation vid fel i vara gäller om köparen vill påkalla påföljder som avhjälpande och omleverans114 eller hävning.115 Det kan i sådana fallbli aktuellt för en köpare att reklamera i tre omgångar i första hand en neutralreklamation, i andra hand en särskild avhjälpandereklamation om köparen villkräva avhjälpande av felet eller omleverans och i tredje hand en särskild hävningsreklamation om avhjälpande eller omleverans inte kommer i fråga eller intesker inom skälig tid.1164.1.2 KKöpL och KtjL23 konsumentköplagen (1990:932) (KKöpL) reglerar att en köpare inte får åberopa att en vara är felaktig, om han inte lämnar säljaren meddelande om feletinom skälig tid efter det att han märkt eller borde ha märkt felet. Motsvarandebestämmelse återfinns i 17 konsumenttjä

att en köpares fordran med anledning av fel i fastighetenpreskriberas tio år efter det att han har tillträtt fastigheten.Reklamationsplikten gör sig således endast gällande för fel som köparen inteborde ha upptäckt vid fullgörandet av dennes undersökningsplikt före köpet avfastigheten. Enligt lagmotiven bör därför reklamationsfristen för ett dolt fel somutgångspunkt beräknas från den tidpunkt vid vilken felet på ett påtagligt sättframträder. Denna bedömning varierar bland annat beroende på vem köparenär. Lokutionen skälig tid möjliggör för en flexibel bedömning som tar hänsyntill omständigheterna i det enskilda fallet. Som regel bör bedömningen varasträngare om köparen är en näringsidkare än om köparen är en privatperson.Vidare beaktas även köparens mått av sakkunskap. I de fall köparen behöver ettbiträde av en sakkunnig person för att avgöra om fel föreligger behöver reklamationsfristen bestämmas därefter.126I NJA 2008 s. 1158 fann HD att reklamation som skett 4,5 månader efter attreklamationsfristen börjat löpa var inom skälig tid. HD anförde bland annat atten köpare utan särskild sakkunskap på området har svårare att bedöma om felföreligger, varför det i större utsträckning får godtas att köparen anlitar ett biträdeav sakkunnig person för att undersöka och bedöma felet innan reklamation sker.4.1.5 Lag om försäkringsdistributionAv 4 kap. 16 lag (2018:1219) om försäkringsdistribution (LFD) framgår att omen försäkringsförmedlare uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sin skyldighet att, bland annat, iaktta god försäkringsdistributörssed, är försäkringsförmedlaren ersättningsskyldig för ren förmögenhetsskada som drabbar en klient pågrund av åsidosättandet av skyldigheterna. Av bestämmelsens andra stycke framgår att detsamma gäller om det är ett försäkringsföretag som uppsåtligen eller avoaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter.Johansso

framgått ovan har det i doktrin och lagmotiven till regelverken beträffande köp av lös egendom ansetts att det oftast saknas skäl tillvarför reklamation inte bör ske omgående från det att köparen märkt eller bordeha märkt fel. Reklamationsfristens längd beträffande tjänster kan emellertid sägasha sträckts ut allt sedan 1990- och 2000-talens lagreformer.187 Det beror sannoliktpå att det vid köp av tjänster generellt sett är svårare att avgöra om avtalsbrottföreligger.188 Likaså är det svårt för en klient att komma till insikt om en advokateller revisor har begått ett avtalsbrott utan att inhämta en second opinion, exempelvis i form av juridisk expertis. Det ska vidare tilläggas att en snabb reklamationi regel inte bidrar till att begränsa den skada som uppkommit genom advokatenseller revisorns rådgivning. Det saknas därför skäl att utforma en kortSe p. 3742. Se även RH 2006:77.Herre (2010), s. 133.186 Se bl.a. prop. 1989/90:77, s. 62, NJA 2008 s. 1158, Hultmark (1996), s. 58 samt Munukka (2007),s. 161.187 Ramberg, SvJT 2010 s. 142, på s. 153 not. 32.188 Jfr NJA 2008 s. 1158.18418557reklamationsfrist med anledning av en advokats eller revisors intresse av att begränsa skadan eller, med andra ord, det potentiella ersättningsanspråk som kankomma att riktas mot de. Vidare är advokater och revisorer normalt sett utrustade med ansvarsförsäkringar, varför de är skyddade mot att drabbas av omfattande skadestånd. Det sagda talar för att reklamationsfristen vid fel i advokatoch revisorstjänster bör utformas så att klienten ges skäligt rådrum att konsulteramed extern expertis, varför reklamationsfristen torde vara förhållandevis lång.189Mot en lång reklamationsfrist talar en advokat eller revisors intresse av attekonomiskt kunna planera sin verksamhet och säkra relevant bevisning.190 Bevissäkringsintresset är förvisso ett legitimt ändamål som kan sägas ligga bakom reklamationsinstitutet. Men som omnä

skäl tillvarför reklamation inte bör ske omgående från det att köparen märkt eller bordeha märkt fel. Reklamationsfristens längd beträffande tjänster kan emellertid sägasha sträckts ut allt sedan 1990- och 2000-talens lagreformer.187 Det beror sannoliktpå att det vid köp av tjänster generellt sett är svårare att avgöra om avtalsbrottföreligger.188 Likaså är det svårt för en klient att komma till insikt om en advokateller revisor har begått ett avtalsbrott utan att inhämta en second opinion, exempelvis i form av juridisk expertis. Det ska vidare tilläggas att en snabb reklamationi regel inte bidrar till att begränsa den skada som uppkommit genom advokatenseller revisorns rådgivning. Det saknas därför skäl att utforma en kortSe p. 3742. Se även RH 2006:77.Herre (2010), s. 133.186 Se bl.a. prop. 1989/90:77, s. 62, NJA 2008 s. 1158, Hultmark (1996), s. 58 samt Munukka (2007),s. 161.187 Ramberg, SvJT 2010 s. 142, på s. 153 not. 32.188 Jfr NJA 2008 s. 1158.18418557reklamationsfrist med anledning av en advokats eller revisors intresse av att begränsa skadan eller, med andra ord, det potentiella ersättningsanspråk som kankomma att riktas mot de. Vidare är advokater och revisorer normalt sett utrustade med ansvarsförsäkringar, varför de är skyddade mot att drabbas av omfattande skadestånd. Det sagda talar för att reklamationsfristen vid fel i advokatoch revisorstjänster bör utformas så att klienten ges skäligt rådrum att konsulteramed extern expertis, varför reklamationsfristen torde vara förhållandevis lång.189Mot en lång reklamationsfrist talar en advokat eller revisors intresse av attekonomiskt kunna planera sin verksamhet och säkra relevant bevisning.190 Bevissäkringsintresset är förvisso ett legitimt ändamål som kan sägas ligga bakom reklamationsinstitutet. Men som omnämnts är bevissäkringsintresset inte lika angeläget vid den typ av rådgivning som här berörs. Inom ramen för den verksamhet

och revisorer normalt sett utrustade med ansvarsförsäkringar, varför de är skyddade mot att drabbas av omfattande skadestånd. Det sagda talar för att reklamationsfristen vid fel i advokatoch revisorstjänster bör utformas så att klienten ges skäligt rådrum att konsulteramed extern expertis, varför reklamationsfristen torde vara förhållandevis lång.189Mot en lång reklamationsfrist talar en advokat eller revisors intresse av attekonomiskt kunna planera sin verksamhet och säkra relevant bevisning.190 Bevissäkringsintresset är förvisso ett legitimt ändamål som kan sägas ligga bakom reklamationsinstitutet. Men som omnämnts är bevissäkringsintresset inte lika angeläget vid den typ av rådgivning som här berörs. Inom ramen för den verksamhet advokater och revisorer bedriver ställs det omfattande krav på dokumentation och arkivering, varför nödvändigt bevismaterial i regel finns att tillgå även fördet fall reklamationsfristen skulle vara längre.191I NJA 2008 s. 1158 fann HD att en reklamation som skett 4,5 månader efteratt reklamationsfristen börjat löpa skett inom skälig tid. I fallet hade privatpersoner förvärvat en fastighet utan särskilda sakkunskaper i byggnadstekniska frågor.HD godtog att köparna, sedan de fått vetskap om felen och vari dessa huvudsakligen bestod, väntade med att reklamera först efter att ha anlitat ytterligare tekniskt biträde för att bedöma felen. Det ska noteras att det i fallet inte rörde ettkontraktsförhållande som präglas av något särskilt lojalitetsförhållande parternaemellan (det var inte ett avtal uberrimae fidei). Mot bakgrund av detta och att klienter intar en underlägsen ställning i förhållande till advokater/revisorer, harRamberg framfört att reklamationsfristen mot advokater och revisorer kan uppgåtill sex månader.192 HD uttalar i fallet att det vid bedömningen av vad som ansesvara skälig tid ska tas hänsyn till vilket mått av sakkunskap som köparen har.193Ett r

somvisar sig inom sex mÃ¥nader) [Citeras: Prop. 2001/02:134.Prop. 1990/91:63 om handelsagentur. [Citeras: Prop. 1990/91:63.Prop. 1989/90:89 om ny konsumentköplag. [Citeras: Prop. 1989/90:89.Prop. 1989/90:77 om konsumentskyddet vid förvärv av smÃ¥hus m.m. [Citeras:Prop. 1989/90:77.68Prop. 1988/89:76 om ny köplag. [Citeras: Prop. 1988/89:76.Prop. 1984/85:110 konsumenttjänstlag. [Citeras: Prop 1984/85:110.Statens offentliga utredningarSOU 2005:120 Fondkommission och en ny kommissionslag. [Citeras: SOU2005:120.SOU 1976/66 Köplag [The sale of goods act: slutbetänkande. [Citeras: SOU1976/66.Internationella konventionerUnited Nations Convention on Contracts for the International Sale of Goods.RättspraxisAvgöranden frÃ¥n Högsta domstolenNJA 2018 s. 414NJA 2018 s. 171 (Leksaksaffären i Vimmerby)NJA 2018 s. 127 (Flyget till Antalya)NJA 2017 s. 1195 (Skogssällskapet)NJA 2017 s. 203 (Kravmjölken)NJA 2016 s. 237NJA 2013 s. 1174NJA 2009 s. 437NJA 2008 s. 1158NJA 2008 s. 243NJA 2007 s. 909 (Jehanders Grus)NJA 2005 s. 142 (Ränteskruven)NJA 2002 s. 630 (Restaurang PelÃ)69NJA 1994 s. 532 (Tygprovningen)NJA 1993 s. 570NJA 1992 s. 728 (Lastbilsfallet)NJA 1989 s. 224NJA 1977 s. 138NJA 1916 s. 158Avgöranden frÃ¥n hovrättSvea hovrätts dom i mÃ¥l T 7328-18, meddelad den 23 oktober 2019.Svea hovrätts dom i mÃ¥l T 7073-16, meddelad den 28 september 2018.Hovrätten över SkÃ¥ne och Blekinges dom i mÃ¥l T 1775-17, meddelad den 9 maj2018.Svea hovrätts dom i mÃ¥l T 11422-15, meddelad den 2 december 2016.RH 2006:77Avgöranden frÃ¥n tingsrättStockholms tingsrätt dom i mÃ¥l T 6468-17, T 6721-17, T 6731-17, T 6738-17, T6752-17, T 15391-17 meddelad den 4 november.Avgöranden frÃ¥n utländska rättsordningarFinska Högsta domstolenKKO 2018:38.LitteraturAdlercreutz, Axel, m.fl., Avtalsrätt I, 14:e uppl., Studentlitteratur, Lund 2016. [Citeras: Adlercreutz m.fl. (2016).Arvidsson, Niklas Gorton, Lars, Passivitet inom avta

iavtalskedjan, varför reklamationsskyldigheten fyller ett viktigt syfte för atthinna med regress hela vägen.66En annan skadebegränsande effekt av reklamationsplikten kan vara attsäljaren av en producerad vara görs uppmärksam på ett allvarligt fel iproduktionsapparaten. En skyndsamt genomförd reklamation kan undvikakapitalförstöring genom att säljaren (eller dennes producerande underleverantör) fortsätter med tillverkning av varor behäftade med fel. Det ärdock enligt Hultmark tveksamt om reklamationsinstitutet verkligen skaanvändas för detta ändamål; det vore i praktiken att flytta en del av säljarensansvar för en fungerande produktionsmiljö över till köparsidan.67Jag finner att det finns en bred uppslutning i doktrinen kring attreklamationsplikten låter sig kopplas till skadebegränsningsintresset,åtminstone för vanligt förekommande skadebegränsande aspekter såsom62Se prop. 1988/89:76 s. 205 f.Se Ramberg (SvJT 2010a) s. 147.64Se NJA 2008 s. 1158, det tredje stycket från slutet i HD:s domskäl.65Se Herre (2010) s. 132 f.66Se Hultmark (1996) s. 27 f.67Se Hultmark (1996) s. 29.6322bibehållen regressmöjlighet och korrigering av fel i rätt tid medan sådanåtgärd fortfarande är genomförbar.2.2.3.5 Säkra bevisI likhet med skadebegränsningsmotivet framförs det ofta att reklamationsplikten tjänar till att värna den avtalsbrytande partens möjlighet att vidtaerforderlig åtgärd, i det här fallet att säkra adekvat bevisning.68 Genomreklamation kommer en konflikt snabbt upp till ytan när det fortfarandefinns färsk bevisning om vad som har hänt.69Doktrinen är visserligen rik på hänvisningar till bevissäkringssyftet, men detär främst Hultmark som faktiskt uttalar sig mer detaljerat i frågan. Hultmarkför fram att det åtminstone teoretiskt skulle finnas en risk för missbruk frånden drabbades sida om denne inte hade en plikt att reklamera. Den drabbadeparten skulle då i hemlighet kunna by

e ske inom skäligtid. När man ska avgöra om reklamationsskyldigheten har uppfyllts är encentral fråga inom skälig tid från vad (den andra centrala frågan ärgivetvis hur lång är skälig tid, se nästa avsnitt). Det saknas, som nämnts,direkt vägledande HD-praxis när det gäller reklamationsfristens startpunktvid juridisk rådgivning och andra komplexa immateriella tjänster. Däremotär doktrinen rik på uppfattningar om vad som avgör reklamationsfristensstartpunkt. Det finns därtill några hovrättsfall som kan ge vägledning i bristpå rena prejudikat.Herres uppfattning kan sammanfattas som att den skäliga fristen för reklamation vid immateriella tjänster bör inledas när det är sannolikt för uppdragsgivaren att den avtalade tjänsten gett ett negativt resultat (dvs. enskada), som uppdragstagaren skäligen kan antas vara ansvarig för. Herrefinner alltså att regeln har dubbla rekvisit, vilka han härleder främst frånNJA 2007 s. 35 och NJA 2008 s. 1158.206 I det förstnämnda rättsfallet hadeHD att tolka en reklamationsbestämmelse i ett byggtekniskt standardavtal.HD uttalade att en lämplig avvägning mellan konsultens berättigade intresseatt tidigt få del av en beställares krav och beställarens intresse av att intebehöva framställa krav som saknar tillräcklig grund innebar en regel somväsentligen motsvarar den som Herre identifierat. Kleineman anser för sindel att de två nödvändiga rekvisiten för att reklamationsfristen ska börjalöpa är att det inträtt en skadlig effekt och att klienten bort inse att rådgivaren varit oaktsam.207Herres och Kleinemans uppfattning innebär alltså att reklamationsfristenkan starta tidigare än när uppdragsgivaren får faktisk vetskap om avtalsbrottet. Mot detta vänder sig Ramberg som istället menar att det av NJA205Se t.ex. Andersson (2022) s. 47, Kleineman (2010) s. 342 samt avtalslagen 2020.se,kommentaren vid 11.4(2)(a).206Se Herre (2010) s. 134 ff.207Se Klein

¤tten över SkÃ¥ne och Blekinges dom i mÃ¥l T 1775-17, meddelad den 9 maj 2018.21472uppkomsten av skadan i sig. Vidare är det inget som hindrar att bedömningen i det enskilda fallet kan bli att reklamationsfristens startpunktsammanfaller med den faktiska vetskapen om avtalsbrottet.5.4.6 Reklamationsfristens längdRamberg pekar pÃ¥ att HD i NJA 2017 s. 1195 övervägde en rad omständigheter för att bestämma reklamationsfristens längd.216 Hon menar att HDdärmed anvisat att reklamationsfristens längd mÃ¥ste avgöras utifrÃ¥n ensamlad helhetsbedömning med beaktande av mÃ¥nga faktorer.217 I dettarättsfall ansÃ¥gs, som nämnts, en period pÃ¥ 4,5 Ã¥r efter kännedom om avtalsbrottet fortfarande ligga inom ramen för reklamationsfristen för att krävaskadestÃ¥nd. Det är frÃ¥ga om en exceptionellt lÃ¥ng reklamationstid, somsaknar motsvarighet i andra HD-rättsfall.218 Rättsfallets prejudikatsverkantorde vara snäv.219Viss vägledning kan hämtas frÃ¥n rättsfallet NJA 2008 s. 1158 som rörde feli fastighet. Köparen ansÃ¥gs inte ha reklamerat för sent när reklamationframfördes 4,5 mÃ¥nader efter det att reklamationsfristen börjat löpa. HDvalde därvid att ta hänsyn till flera omständigheter: att köparna var privatpersoner utan byggnadstekniska sakkunskaper, att det därmed var rimligt attde behövde anlita ytterligare tekniskt biträde för att bedöma felen, att det varsemestertider samt att köparna behövde visst rÃ¥drum för att bedöma om detgick att göra felen gällande mot den ursprunglige besiktningsmannen.Marszalek poängterar att omständigheterna i NJA 2008 s. 1158 var speciellaoch att sex mÃ¥nader har ansetts vara en alltför lÃ¥ng tid för reklamation iunderrättsavgörandet RH 2006:77. När det gäller fastighetsbesiktningar görMarszalek därmed bedömningen att reklamation senare än 4,5 mÃ¥nadernormalt fÃ¥r anses ha skett för sent, även om förhÃ¥llandena i ett enskilt fallskulle kunna motivera en längre reklamationsfris

ttsfall ansågs, som nämnts, en period på 4,5 år efter kännedom om avtalsbrottet fortfarande ligga inom ramen för reklamationsfristen för att krävaskadestånd. Det är fråga om en exceptionellt lång reklamationstid, somsaknar motsvarighet i andra HD-rättsfall.218 Rättsfallets prejudikatsverkantorde vara snäv.219Viss vägledning kan hämtas från rättsfallet NJA 2008 s. 1158 som rörde feli fastighet. Köparen ansågs inte ha reklamerat för sent när reklamationframfördes 4,5 månader efter det att reklamationsfristen börjat löpa. HDvalde därvid att ta hänsyn till flera omständigheter: att köparna var privatpersoner utan byggnadstekniska sakkunskaper, att det därmed var rimligt attde behövde anlita ytterligare tekniskt biträde för att bedöma felen, att det varsemestertider samt att köparna behövde visst rådrum för att bedöma om detgick att göra felen gällande mot den ursprunglige besiktningsmannen.Marszalek poängterar att omständigheterna i NJA 2008 s. 1158 var speciellaoch att sex månader har ansetts vara en alltför lång tid för reklamation iunderrättsavgörandet RH 2006:77. När det gäller fastighetsbesiktningar görMarszalek därmed bedömningen att reklamation senare än 4,5 månadernormalt får anses ha skett för sent, även om förhållandena i ett enskilt fallskulle kunna motivera en längre reklamationsfrist. Vidare finner han stöd irättsfallet för att reklamation inom två månader ska anses vara i rätt tid,oavsett om det är fråga om ett konsumentförhållande eller inte.220 Grauers är216Som framgår av avsnitt 4.4.2 handlade det om inte mindre än fem olika omständigheter.Se avtalslagen2020.se, kommentaren vid 11.4(2).218Möjligen med undantag för majoritetens uppfattning i det spretiga rättsfallet NJA1989 s. 224, se avsnitt 4.3.1.219Se närmare i avsnitt 4.4.2 om min tolkning av rättsfallet och varför jag ifrågasätterprejudikatvärdet för reklamationsfristen inom den allmänna rekl

rrättsavgörandet RH 2006:77. När det gäller fastighetsbesiktningar görMarszalek därmed bedömningen att reklamation senare än 4,5 månadernormalt får anses ha skett för sent, även om förhållandena i ett enskilt fallskulle kunna motivera en längre reklamationsfrist. Vidare finner han stöd irättsfallet för att reklamation inom två månader ska anses vara i rätt tid,oavsett om det är fråga om ett konsumentförhållande eller inte.220 Grauers är216Som framgår av avsnitt 4.4.2 handlade det om inte mindre än fem olika omständigheter.Se avtalslagen2020.se, kommentaren vid 11.4(2).218Möjligen med undantag för majoritetens uppfattning i det spretiga rättsfallet NJA1989 s. 224, se avsnitt 4.3.1.219Se närmare i avsnitt 4.4.2 om min tolkning av rättsfallet och varför jag ifrågasätterprejudikatvärdet för reklamationsfristen inom den allmänna reklamationsplikten.220Se Marszalek (JT 201314) s. 893.21773mer kritisk mot bedömningen i NJA 2008 s. 1158. Han anser att HD i rättsfallet var väl generösa mot den reklamationspliktige, även med beaktande avatt köp av fastighet är mer komplicerat än köp av lös egendom. Grauersanser att en fastighetsköpare bör hinna utföra en skadeutredning, anlitajuristhjälp och överväga om krav ska riktas mot säljaren eller mot denkonsult som utförde överlåtelsebesiktningen på betydligt kortare tid än så.Därmed får man uppfatta Grauers åsikt som att 4,5 månader är en absolutmaximigräns för reklamationstiden i frågor som rör fastighetsöverlåtelser.221Baserat på samma rättsfall menar Ramberg att reklamationsfristen motadvokater och revisorer torde kunna uppgå till sex månader eller rentavlängre. Den extra tiden utöver de 4,5 månaderna motiveras av att rättsfallet,i motsats till det typiska förhållandet mellan klient och advokat eller revisor,vare sig rörde ett avtal med någon särskilt stark lojalitetsförpliktelse frånden avtalsbrytandes sida, eller

acceptabel. Slutligen ansÃ¥g HovR i BRFHavsbrisen-mÃ¥let226 att reklamationsfristen var Ã¥tminstone sex mÃ¥nader. Isamtliga dessa fall var uppdragsgivaren näringsidkare.Andersson har identifierat ett tiotal hovrättsfall med reklamationspliktigaprivatpersoner som mottagare av komplexa immateriella tjänster. MÃ¥len hargällt reklamation mot besiktningsmän (och fastighetsmäklare), men ocksÃ¥ inÃ¥got fall revisors skatterÃ¥dgivning. Av Anderssons undersökning kan mandra slutsatsen att reklamation mer än fem mÃ¥nader efter startpunkten är försent, medan ett par fall visar att en reklamationstid pÃ¥ omkring tre mÃ¥naderär godtagbar.227Min bedömning är som följer. Den övre gränsen för reklamationsfristenslängd torde vara omkring sex mÃ¥nader vid mera höggradigt komplexaimmateriella tjänster (juridisk rÃ¥dgivning), medan reklamationstiden kanminskas med nÃ¥gon mÃ¥nad vid nÃ¥got mindre avancerade tjänster, sÃ¥somundersökning av fastigheter. Här kan särskilt NJA 2008 s. 1158 noteras.Gränserna ska enligt min mening inte uppfattas som absoluta. Som framgÃ¥ttovan har HD i flera rättsfall valt att göra en sammanvägd bedömning av enrad omständigheter för att bestämma reklamationsfristens längd i detenskilda fallet. Partsställningen förefaller spela mindre roll vid komplexaimmateriella tjänster än vid andra, enklare avtalstyper, att döma av de226227Rättsfallet har redovisats i avsnitt 5.4.3.Se Andersson (SvJT 2022) s. 54 f.75underrättsfall som finns att tillgÃ¥. Det är, menar jag, rentav möjligt att HDskulle finna att den konsumenträttsliga minimiperioden om tvÃ¥ mÃ¥nader förrättidig reklamation slÃ¥r igenom pÃ¥ komplexa immateriella tjänster, ocksÃ¥om uppdragsgivaren är näringsidkare. Detta skulle kunna motiveras medhänsyn till tjänstens komplexitet, uppdragsgivarens kunskapsunderläge ochsvÃ¥righeten att avgöra om avtalsbrott föreligger. Rättsläget är dock oklart iden delen.5.5 Rättsföljder vid fÃ

rkligare att jämka ett skadestånd utifrån denolägenhet som drabbat motparten på grund av den skadeståndsberättigadesförsummade reklamation, än att jämka ett oskäligt avtalsvillkor på grund avsenare inträffande förhållanden under 36 AvtL, eller en ren förmögenhetsskada på grund av medverkan till vållande enligt 6 kap. 1 2 st. SkL.Det är i sammanhanget intressant att erinra sig HD:s uttalande obiter dictumi Svartsjöns pris om rättsföljder vid försummad reklamation. Eventuelltöppnar HD här upp för en mildring eller nyansering av den hittills rådandehuvudregeln om preklusion som rättsföljd under principen om allmänreklamationsplikt.Slutligen vore det enligt min mening lämpligt att införa en undre gräns påtvå månader för reklamationsfristens längd vid komplexa immateriellatjänster alltså en tidsperiod inom vilken reklamation alltid ska anses haframförts i tid vid denna kategori av avtal. Detta är i linje med HD:s resonemang i NJA 2008 s. 1158 och skulle markera att HD:s stränga uppfattning iNJA 2016 s. 237 om en reklamationstid på endast ett fåtal dagar efter feletsupptäckt med hänvisning till KöpL inte låter sig överföras analogivis påkomplexa immateriella tjänster.234 Jag menar att det är motiverat att ensådan minimitid för reklamationsfristen vid komplexa immateriella tjänsterska gälla oavsett partsställningen, med hänsyn till de ovan diskuterade kunskapsskillnaderna mellan uppdragsgivare och uppdragstagare, förtroendesituationen samt svårigheterna med att konstatera avtalsbrott.De förtydliganden respektive modifieringar av rättsläget som jag pekar utsom önskvärda skulle kunna förverkligas genom ny vägledande HD-praxis.Ett djärvare, och därmed mera osannolikt, grepp vore att lagstiftaren införde234För en beskrivning av rättsfallen, se avsnitt 3.9.2.83kompletteringar i AvtL. En ny paragraf skulle kunna se ut som följer, medbeaktande av mina önskemål:Den som i en avtal

79-109 [Svensson (NJ 2017)ÃvrigtElektroniska källorGrauers, Folke, Reklamationsfristen vid fastighetsköp, Infotorg Juridik, 25mars 2009 (hämtad 9 mars 2022), http://www.infotorg.se [Grauers (InfotorgJuridik 2009)Madsen, Finn, Finns det en regel om en allmän reklamationsplikt utanfördet lagreglerade omrÃ¥det eller är det en fantomprincip, Infotorg Juridik,26 jan 2010 (hämtad 26 jan 2022), http://www.infotorg.se [Madsen(Infotorg Juridik 2010)Svensson, Ola, Köplag (1990:931) 29 , Lexino 2020-10-14 (JUNO)[Svensson (Lexino 2020)FöreskrifterSveriges advokatsamfund, Regler för advokatverksamhet, 4:e uppl.,Stockholm 2020Webbsidorwww.avtalslagen2020.se87RättsfallsförteckningHögsta domstolenNJA 1916 s. 158NJA 1931 s. 208 INJA 1943 s. 272NJA 1989 s. 224 (StÃ¥ngÃ¥staden)NJA 1992 s. 728 (Lastbilsleasingen)NJA 1994 s. 532 (Statens Provningsanstalt)NJA 2005 s. 142 (Ränteskruven)NJA 2007 s. 35NJA 2007 s. 909 (Jehanders grus)NJA 2008 s. 243NJA 2008 s. 1158NJA 2009 s. 672 (Malmbergsbagaren)NJA 2016 s. 237 (Bostadsrättslokalen)NJA 2017 s. 203 (Kravmjölken)NJA 2017 s. 237 (Bygglovet och särskoleplaceringen)NJA 2017 s. 1195 (Skogssällskapet)NJA 2018 s. 127 (Flyget till Antalya)NJA 2018 s. 414 (Advokatens skadestÃ¥ndsansvar)NJA 2018 s. 171 (Leksaksaffären i Vimmerby)NJA 2019 s. 23 (Den betalande sambon)NJA 2021 s. 353 (Suterränghuset pÃ¥ Ekerö)à 672-21, beslut 11 januari 2022 (Svartöns pris)Andra instansHovrätten över SkÃ¥ne och BlekingeT 8963-08T 1590-15T 1775-17 (Den skatterÃ¥dgivande advokaten)T 2419-18 (Revisorn som Ã¥beropade en skadeslöshetsförbindelse)Svea hovrättRH 1996:130RH 2006:77T 1085-11 (ProfilGruppen)T 11422-15 (Havsbrisen)T 7073-16 (Kraft Kultur)88Första instansGöteborgs TRT 9706-1689